Alliansens tomma skryt om skolan

”Mariefredsskolans upprustning” och ”skolresultaten väsentligt förbättrade”. Det är några av de insatser kommunledningen hävdar att man åstadkommit 2007, enligt årsredovisningen.

Men vad har Alliansen egentligen gjort för skolan sedan valet?
Mariefreds skola byggdes ut 2006, (istället för den utlovade nya skolan), enligt beslut som togs långt innan valet. Den utlovade upprustningen av senareskolan sköts dock upp, men kanske den genomförs under 2008 - på grund av att Arbetsmiljöverket hotar med böter.

Med "skolresultaten" avser inte Alliansen uppnådda kunskapsmål i alla årskurser eller ens resultat på de nationella proven.
Kommunledningen väljer att titta endast på betygen i årskurs 9, som vårterminen 2007 var över riksgenomsnittet (vilket för övrigt inte är det relevanta jämförelsetalet, utan det s k SALSA-måttet, som tar hänsyn till barnens sociala förhållanden).

Betygen svänger mellan olika år, men om vi skulle anta att det var en verklig förbättring 2007, vad var det då Alliansen gjorde, som skulle ha ökat kunskaperna för dessa elever under deras sista termin i grundskolan?

Svar: ingenting. Alliansen har inte genomfört några som helst förbättringar av skolans pedagogiska arbete. Det har inte ens kommit några idéer från Alliansen, som kommit upp i Mariefredsnämnden eller den lokala skolstyrelsen. (De positiva förändringar som trots allt genomförts på Mariefreds skola beror uteslutande på förslag från föräldrar och lärare.)

Det enda Alliansen gjort är att genom sitt stelbenta system med en urholkad elevpeng tvinga skolorna att skära ner. I stället för att fokusera på utveckling har rektorerna fått ägna massor av tid åt att slå ihop klasser samt omplacera och säga upp lärare.
Att färre lärare skulle leda till högre betyg, kan väl inte ens våra lokala moderater hävda.

Strängnäs-Alliansen skryter om betygsresultat, som om det vore enda målet, medan Alliansen på riksnivå talar om betyg som om det vore enda medlet att utveckla skolan.

Men betyg är varken mål eller medel, utan endast ett (ungefärligt) mått på prestationer och uppnådda mål, främst som ett verktyg för intagning till högre utbildning.
Målet bör vara högre kunskaper och färdigheter. Då behövs dessa medel:
1) individuella utvecklingsplaner, med konkreta mål i alla ämnen, samt tydligt angivna insatser och delmål.
2) uppföljning minst 2 ggr/termin lärare-elev.
3) utvärdering med utförlig resultatredovisning till elev och föräldrar samt beslut om ev åtgärder varje termin.

En förutsättning är naturligtvis att skolorna får ett rimligt antal lärare, funktionella lokaler och moderna läromedel. Annars kan de inte bedriva den planmässiga undervisning som krävs för att uppnå högre mål.
I slutänden, när man skalar bort alla politiska floskler, handlar det om hur mycket vi anser att våra barn är värda.

DAG BREMBERG
BIRGITTA ELVINGSON
Fullmäktigeledamöter (mfp)