VI I MFP VIKER ALDRIG NER OSS

 

En herr Ringlander skrev i förra Måsen en insändare med udden riktad mot kommunalrådet Persson. Av någon anledning så fick jag och Mariefredspartiet också en släng. Låt mig på en gång klargöra att vi inte är ”defaitister”. Vi kämpar på! 

Vi är i opposition, men vi opponerar oss inte mot allt. Vi driver många frågor och lägger fler förslag än några andra partier, men det gäller att välja sina strider - eller som det heter i en bön

”sinnesro  att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”.

Jag kan förstå att man som medborgare, särskilt i Mariefred, blir frustrerad över styret i vår kommun och att det är svårt att begripa vilka som är ansvariga.

Låt mig försöka klargöra det, särskilt för er som är nyinflyttade:

Mariefred förlorade sin självständighet som stad och kommun 1971 och blev då en del av storkommunen Strängnäs. Under åren har Mariefredsbornas missnöje med centralstyrningen mötts av kommunledningen med olika försök att lugna folk:

Efter ett år med denna ”styrelse” kan jag med visst fog påstå att den är helt utan inflytande och att knappast någon i kommunledningen bryr sig. Det är inte ”defaitism” (att ge upp på förhand), det är att dra lärdom och våga säga som det är. Det leder till frågan:

Vad vill vi ha istället?

  1. En Mariefredsnämnd med ett fullständigt beslutsmandat och direktvalda ledamöter? Det vore ett steg framåt, men uppenbarligen är det inte möjligt med nuvarande C-ledda majoritet i kommunen.
  2. Bildande av Gripsholms kommun?
  3. Civilt motstånd, ständiga protester, defaitism, privata lösningar?

Frågan är öppen. Min personliga uppfattning är att det är mittenalternativet som är enda sättet att utveckla den lokala demokratin.

Mariefredspartiet har inte låst sig i frågan om vilka orter som bör hänga ihop i en kommun, vi anser att den bör utredas, diskuteras brett och blir föremål för en folkomröstning.

 

Mvh

Dag Bremberg

Ordf@mariefredspartiet.se